Om barnteater, hopp och talgoxar

Olika delar av Kulturutredningen börjar redan ligga och damma på ställen där jag brukar vara. I går läste jag inte en rad, istället åt jag lunch med dramatikern Malin Axelsson, som tillträder som konstnärlig ledare på ung scen/öst om några månader. Efter någon halvtimme började idéerna komma och vi bestämde självsvåldigt att från och med i höst ska vi aktivera de konstnärliga ledarna för barn- och ungdomsscenerna i samarbetet mellan länsteatrarna. Våren 2006 gjorde Länsteatrarna i Sverige en förstudie om läget för barnteatern, men sen tappade vi spåret, av olika anledningar. Nu ser jag fram emot att fördjupa mig i barnteaterfrågorna igen till hösten - tillsammans med våra medlemsteatrar (och alla som vill haka på).

En sak vill jag ändå säga om Kulturutredningen: när ni läser den, bli inte för fixerade vid det som står där. Risken är att diskussionen från och med nu bara kommer att handla om kommitténs förslag - när det kanske borde vara helt andra frågor som diskuteras. Det handlar inte bara om att säga ja eller nej till förslagen i betänkandet. Gör er egen analys av nuläget och kom med egna helt fria förslag. Det är det som departementet behöver!

Igår presenterade Kulturrådet sin snabbutredning om framtiden för Unga Klara/Suzanne Osten och genast föll allt ljus på barnteatern. Visst inger det hopp att Kulturrådets styrelse själv tar initiativ till en utredning och rycker ut till stöd för barnteatern. Läs pressmeddelandet och rapporten på Kulturrådets webb.

I fredags träffade jag Lotta Nilsson och några av de andra som projekterar ett barnkulturpalats i Riksarkivets gamla lokaler på Riddarholmen mitt i Stockholm. Palatset beräknas öppna 2011 och letar redan nu efter samarbete med alla som arbetar med barnkultur - i hela landet. En viktig utgångspunkt kommer att vara att barnen ska vara med och påverka vad som händer i huset. Därför söker man nu efter metoder för att arbeta med barns inflytande och vill också ta reda på vilken kultur barn efterfrågar. Samarbete med kulturinstitutioner runtom i landet tas tacksamt emot.

I morse promenerade jag till kontoret, förbi kanten av Nackareservatet. Tallar, blåbärsriset grönt i den blöta snön, talgoxarna filade i de kala träden och bortom de gråa molnen skymtade en strimma av blått. Våren har börjat jabba lite på skoj mot vintern, men snart är det ingen tvekan om vem som kommer att vinna.

Får man se lite teater snart?

Nationella dramaturgiatet, kulturutredningen, barnteater.... den här veckan fylls av möten och planering. I måndags den tillfälliga styrelsen för Nationella dramaturgiatet, igår styrelsen för Svenska Assitej, nu försöker jag få klart inbjudan till Länsteatrarna i Sveriges årsmöte 24-26 mars på Folkteatern i Gävle.

På årsmötet kommer vi bl.a. att diskutera Kulturutredningen, samarbetet med Riksteatern och de arrangörsutvecklingsprojekt som vi har tillsammans. Då kommer Lars-Göran Karlssons utvärdering av Coachprojektet m.fl. projekt att vara klar - jag lägger ut den på webben när den är färdig, troligen i mitten av mars.

På måndag ska jag på möte i Svensk Teaterunions branschkommitté - där vi pratar mer kulturpolitik. Teaterförbundet, Teatercentrum, Dramatikerförbundet och Svensk Scenkonst är några av de organisationer som träffas där.

Några tips: Länsteatrarna i Sverige planerar tre regionala träffar i april för att alla teaterstyrelser ska kunna fördjupa sig i en diskussion om Kulturutredningen. Troligen bjuder vi in länsmusiken och regionala politiker också. Två av träffarna blir i Växjö och Västerås, vecka 17.

Den 28 april blir det allra första årsmötet i Nationella dramaturgiatet som nu är ombildat till en ideell förening. När jag vet mer om det lägger jag ut det på www.lansteatrarna.se

Jag funderar på detta just nu:
- vilka konsekvenser det får att Kulturutredningen stryker kvalitetsmålet (läs David Karlsson artikel i DN 2009-02-16)
- vad det är för fel på målet att "Kulturen ska vara en fri och obunden kraft i samhället"
- om jag är helt ute och cyklar när jag tycker att Kulturutredningen rör sig med ett mycket elastiskt kulturbegrepp
- hur vi ska ta vara på allt det goda som ett ökat regionalt engagemang för kulturen för med sig, och samtidigt ge bästa tänkbara förutsättningar för både spets och bredd - i hela landet!
- hur vi ska stimulera utvecklingen av svensk barnteater - allt är inte underbart där ute...
- om jag inte bara kunde få se lite teater snart, ser fram emot biennalen i Borås!

Kulturutredningen är här: håll dörren öppen!

I går fick vi äntligen veta: Vad är det kulturutredningen har tänkt ut under de korta månader som de haft till förfogande för att komma med förslag om hur kulturpolitiken ska anpassas till en ny tid. Vi var många som hade samlats på Kulturhuset i Stockholm för att lyssna till Eva Swartz Grimaldi och hennes kollegor i kommittén. Det som presenterades var i stort sett det som läckt ut i medierna de senaste veckorna: en omfördelning av statliga medel till regionerna, stora sammanslagningar av statliga myndigheter, nya kulturpolitiska mål. Men också en längre förklaring om vad man vill uppnå: en ökad betydelse för kulturen i samhället, bättre villkor för kulturarbetare och mer samarbete mellan politikområden.

Nu är det vår tur: Att läsa de nära 900 sidor som utredningen lämnar efter sig, att provlaga utredningens recept för en förnyad kulturpolitik och att diskutera, diskutera, diskutera. Redan nu har ett stort antal personer gett sina första omdömen, de flesta försiktiga, andra mer öppet positiva eller negativa. Det jag är mest rädd för är att många nu går hem till sin egen hörna i kulturlivet: att företrädare för olika konstformer, olika institutioner och organisationer läser utredningen utifrån sina egna intressen och sedan startar positioneringen. Jag vill uppmana alla att göra tvärtom: håll dörren öppen, prata med så många som möjligt, med så många olika perspektiv som möjligt och läs betänkandet grundligt. För oavsett vad som står där så är detta en fantastisk möjlighet för dialog om kulturpolitik. Att börja slåss inom kulturlivet gynnar ingen, det är dags att inse att kulturen inte bara är att ekosystem där alla delar behövs utan att det också finns en kostcirkel: vara sig du vill eller inte så behöver du både politiker, administratörer, konstnärer, publik, amatörer, förvaltare och provokatörer för att få till en kulturpolitik som kan göra Sverige till ett världsledande kulturland.

Idag öppnar jag min länsteaterblogg!

I förra veckan var jag på möte i Jönköping med producenter och marknadsförare från en stor del av teatrarna i Sverige. Det var inspirerande dagar som bland annat ledde till att jag nu kastar av mig dinosariekostymen och startar min egen blogg. Nu är det dags att testa om detta är ett bra sätt att kommunicera med er kollegor.

Imorgon kommer jag att delta på presentationen av Kulturutredningen på Lava på Kulturhuset i Stockholm. Efter det kommer jag att försöka få fatt i det 900-sidiga betänkandet och skicka ut det till Länsteatrarnas speciella läsgrupp, som har vårt uppdrag att läsa och analysera förslagen ur ett regionalt teaterperspektiv. Med i gruppen är Karin Enberg, teaterchef Norrbottensteatern, Lars-Gerhard Westberg, ordförande Regionteater Väst, Mia Frisk, ordförande Smålands musik och teater, Tomas Wenström, vice ordförande Norrlandsoperan, Philip Johnsson, ordförande Värmlandsoperan samt Lars Johansson, teaterchef Teater Västmanland.